Om mig

Att bära en klocka kan innebära så många olika saker. Det kan vara ett statement piece eller det kan vara en modeaccessoar. För vissa andra fyller klockan bara en enkel funktion att visa vad tiden är. Vad du än vill använda en klocka till, var säker på att det finns en för just dig.

Jag själv har alltid haft ett sakta ökande intresse för klockor. Mina mor- och farföräldrar såg alltid så eleganta ut när de bar sina armbandsur. Mina föräldrar var likadana i sitt beteende. De bar faktiskt dem även hemma hela tiden. Det var verkligen en annan tid då. Nuförtiden när mobilen börjar ta över mer och vi använder den för allting så kan klockan på armen hamna i skymundan. Men den är så mycket mer än en sak du har på armen.

Att bära en klocka är för mig väldigt viktigt. Jag har säkerligen runt 10 armbandsur som jag roterar mellan beroende på humör, tillställning och look. Att ta det första steget till att bära en klocka kan vara främmande om du inte har gjort det tidigare. Första gången jag gjorde det var jag 5 år och skulle precis börja mina första dagar i skolan. Då fick jag ett armbandsur av min far som jag än har kvar idag. Och funkar det gör det fortfarande! Sedan dess har klockor varit en stor del av mitt liv.

Nu i veckan så var det dags att skaffa en ny klocka för mig. Inte för att jag behöver fler klockor egentligen. Men jag har en passion för dem samt att mina samlarinstinkter börjar komma till liv, att köpa en klocka är att investera. Det är sällan som de riktigt kvalitativa klockorna går ner i pris. Utan tvärtom, de tenderar att öka i pris. Att investera i en klocka är som att investera i aktier eller fonder. Om du tröttnar på ditt ur kan du sälja det vidare till någon som verkligen kommer uppskatta och använda det. Hur som haver, att bära en klocka kommer att förgylla ditt liv oavsett prisnivå eller modell. Din klocka är där för dig.

Jag hittade min klocka på MyWatch.nu

Det finns vissa saker jag har gillat extra mycket med Sverige sedan jag flyttade hit på 80-talet. Sverige är inte väldigt olikt USA. Mycket går att känna igen och kulturen är relativt lik. Det finns många andra länder där saker och ting fungerar på ett mer olikt sätt. Men det finns ändå några saker som är väldigt annorlunda. Vissa stora och viktiga saker, och andra mindre saker.

Fantastisk kultur

Jag älskar den svenska fikan. Fika är ett ord som inte finns i USA. Det blev snabbt mitt favoritord, speciellt eftersom innebörden av det är så fantastiskt. När man flyttat till Sverige från ett annat land så är det väldigt enkelt att uppskatta fikan. Kaffet är fantastiskt gott, kanelbullarna ännu godare. Men det är pausen och samtalet som är det bästa med fikat. Perfekt för en inflyttad stackars vilsen amerikanare. Detta är vad jag menar med en liten sak, som ändå blir till stor vikt för personer.

 

Ett exempel på en stor sak som jag älskar med Sverige är föräldraledigheten. Jag fick barn med min svenska man ganska snart efter att ha flyttat till Sverige. Jag hade inte full koll på hur saker och ting fungerade men blev glatt överraskad. Jag, eller min man, kunde vara lediga tills barnet var ett och ett halvt år. Det är helt fantastiskt och inte alls som det fungerar i USA. Denna tid med barnen i början av deras liv är så viktigt och så bra för både barnet och föräldern. Det är också fantastiskt att antingen mamman eller pappan kan vara hemma, att man kan fördela det som man vill. I alla fall till viss grad.

 

Det finns hundratals andra saker jag älskar med Sverige, saker som jag inte hade i USA och som jag är glad över finns här. Sverige är världens bästa land och jag är så lyckligt lottad som träffat en svensk man och har möjlighet att bo här.

Hej!

Det här är mitt första inlägg som blogger och jag får black out om vad jag ska skriva. Så jag tänkte börja med att berätta om mig själv: Jag heter Terri och jag har bott i Sverige i över 30 år men är från USA. Jag kommer från en familj som hade det ganska gott ställt, min pappa var diplomat och min mamma var hemmafru och tog hand om mig och min lillebror. Mina första år var jag home schooled men min mamma märkte att jag och min bror behövde träffa andra barn så då började vi gå i riktig skola. Jag märker, även om jag nu bott i Sverige längre än jag bott i USA, att många fascineras över min bakgrund och har många frågor. Så om ni undrar något så får ni lämna en kommentar så ska jag svara så gott det går.

Jag flyttade i alla fall hit när jag var 22, jag hade precis läst college och min bästa vän och jag åkte till Europa för att tågluffa. Då träffade jag min man Anders, han var lång, blond och solbränd. Vi träffades i Grekland där han var med sina vänner och semestrade. Ni som har varit i Grekland kan förstå att det är en plats som det är lätt att bli förälskad i, det är så romantiskt i Grekland. Jag fick Anders adress och vi skickade några brev innan jag bestämda mig för att åka till Sverige och hälsa på. Det slutade med att jag blev gravid och flyttade permanent till Sverige. Mina föräldrar var inte super happy för de är ganska konservativa men allting har ju gått bra och vi är one big happy family.

Idag har vi tre barn: Anna, 30 år, Helena, 28 år och Benjamin, 21 år och så har vi ett barnbarn som heter Emil som är 17 månader. På min fritid tycker jag om att spela golf och tennis, och självklart vara med mitt barnbarn. I den här bloggen kommer jag skriva a little bit of everything och jag hoppas att ni tycker om att läsa.